svaret på allt
Denna helgen träffa jag en kille som jag träffa på sensation. Idag när jag vakna upp hade jag en helt annan syn på livet. Som jag nägonsin aldrig sett innan!
Nästan alla mina vänner känns det som har pojkvän, och är bundna eller lever med deras pojkvänner eller flickvänner. Jag har alltid kännt ett behov av att ha pojkvän, att inte behöva känna mig ensam, att ha någon vid smin sida alltid. Jag är 19 år snart 20 och jag känner inte behovet längre, jag är inte desperat längre.
Det ända jag vill är nu, leva jäveln ut och se hela världen. Uppleva saker, träffa nya människor, leva livet. Sånna saker man ska göra i min ålder, saker man kan berätta för sina barnbarn när man blir en skrutt.
För två dagar sedan ville jag ha en pojkvän, som jag kunde ut och resa med ha roligt med. men varför egentligen? Fan mycket bättre att stå på egna ben, behöver inte anpassa sig efter honom och man kan göra precis vad man vill! är det inte underbart. Att fan inte va bunden till någon!
Träffar jag väl en kille så har han ofta behovet av att ha många brudar samtitigt, eller knarkar vad som helst. Jag vill ha det farliga, jag älskar spänning och leva farligt. Men i slutändan så är det inget jag vill leva med, så varför då äns försöka bygga på nått som slutar åt helvetet i slutändan!
Nu framöver ska jag gå efter min "what to do list before i die". Där står allt från att hoppa fallskärm, va på två ställen samtidigt, back packa i alla länder i sydamerika, åka till asien och Australien. Och inte förän jag har gjort alla mina punkter på min lista ska jag sätta mig ner eller lägga tid på att äns försöka få en pojkvän.
Kärlek mellan två personer är nog fan något av det svåraste i ens liv. och jag är definitivt inte mogen för ett förhållande. Jag har inte levt eller lekt färdigt i mitt liv. Jag har en lång bit kvar. Och man kan fan inte älska livet mer än nu.
SINGELLIVET ÄR DET BÄSTA SOM FINNS! Livet är en lek och man kan fan inte älska det mer.
