fredriiccaa

Hej, längesedan man uppdatera.
Det är nu två månader sen man tog första steget in i vuxenlivet, jag trodde jag skulle älska det, men det är den värsta tiden i mitt liv.
Den 21 Augusti åker jag till Ayia napa med emmelie, corrin och elin, kommer bli sjukt kul och galet. Mer uttalar jag mig inte om. Efter denna resa  har jag kommit fram till vad jag ska göra med mitt liv. Många nästan ingen kommer gilla det jag kommer göra. Men det är mitt liv, ingen behöver någonsin berätta för mig vad dom känner eller tycker.

Jag vet vart jag kommer ta vägen, hur jag kommer  må och hur jag kommer leva mitt liv resten av  mitt liv, jag vet att det är den bästa möjligheten för mig att få det liv jag alltid drömt om. Och inte behöva stanna kvar i detta jävla Sverige, Jag är så jävla trött, besviken och så jävla arg. Droppen kallar jag det. Vissa kommer inte bli förvånade, men inget jag bryr mig ett skit om. Jag trodde att den dagen jag gick ut från låsta dörrar, att allt va över och det va här allt det nya började. Att allt skulle ha en vändning i livet. Att jag skulle hitta ljus punkten i mitt liv, på två sekunder kan livet krasa. Varför ? Det vet bara DU svaret på. Allt va så bra, så jävla bra, att jag nästan inte hade någon talan. Hur kan något så bra, sluta i en tragedi? Jag förstår inte, kommer väl aldrig iheller att göra. Men jag vet att inget eller ingen ska få lyckas.

Jag lova mig att den personen jag en gång var, aldrig skulle få komma tillbaka, Att jag aldrig skulle ta mig ner på botten igen. Jag ska kämpa emot, jag ska vinna. The winner takes it all. Jag ska besegra det, jag ska.

Den dagen ni får veta eller förstår, så tog detta ett år för mig att övervinna min vilja! Att få mig att bestämma

Jag ska nu starta nerräkningen till den dagen jag kommer ta steget in i mitt nya liv, där jag aldrig kommer söka upp den personen igen. ingen dag näms, men en dag kommer det bara säga poooooooof

There is a world to belive in. And the person is me!